Identifiering av en kruka..
10 cm på höjden och ca 11 cm i diameter på det bredaste stället.
Här bredvid en liten Gunillakruka, som möjligen är storlek nr 1, och en sån där miniatyrplanta av sorten Saint Paulia, som finns att köpa i de flesta blomsteraffärer.
Så som ni ser är krukan väldigt liten i storleken, men för stor för miniatyrväxter och jag har svårt att hitta en planta som passar att sätta i.
- Är det någon som möjligtvis känner igen den och kan hjälpa mig med identifiering av krukan?
Välkommen, nya medlem i pinnfamiljen!
Tjohooo, vilken lycka!
De tre olika modellerna Fanett T55, Fanett T65 och pallen Taburett från Edsbyverken fick i morse en ny familjemedlem. Men de är inte släkt.
Ja, bilden togs i all hast och ren iver över att få dela med mig, och blev både kall och suddig, men det gör nog inget. För man får vara i det närmaste blind för att inte se vad den föreställer.
En alldeles underbar, eftersökt, efterlängtad och nu, tillsist, en del av en större pinnstolsfamilj; pinnsoffan Florett nr 150 från Bröderna Wigells stolfabrik.
Den är inte så ljus som det ser ut på bilden, utan är i teak och matchar mina fina teakpinnstolar perfekt.
Tidstrandsfilten blir förälskad vid första ögonkastet och krokar genast arm med pinnsoffan!
Endast ett yttepyttelitet nagg i ena sidan av den formpressade sitsen, annars superfin och till ett ok pris.
Kvinnan som sålde den till mig berättade att den endast stått i hennes hem och en gång inhandlats av hennes mor. De två matchande stolarna, som inköptes med soffan, står nu hemma hos hennes dotter.
- Nästan lite synd att sära på möbler som gått i släkten, tänkte jag tyst för mig själv, och det kändes nästan lite sorgset att bära den ur hennes hem..
Hur som helst, nu ska soffan få flytta in i köket och bo med det stora bordet och de sex pinnstolarna. Det skall möbleras om lite, bara för hennes skull; hon ska få en plats i rampljuset.
Visst kan det nog dröje en stund, men när hon kommit tillrätta, tapetsering av väggen är klar och stringhyllan åter är uppsatt så ska hon få visa upp sig ordentligt på bild.
"- Då ska jag stråla igen", säger hon, och vänder drömmande upp blicken mot taket i en dramatisk filmstjärne-pose, a´la Greta Garbo.
Och inte tänker jag säga emot.
Filmstjärneglans blir det ju inte - snarare folkhemsgalore, men för mig är hon en stjärna!
* Resten av pinnstolsfamiljen skrev jag om Här.
Bloggutmaning: Retro Zoo?
En utmaning bland bloggarna är utlagd; Vad har ni för "djur" hemma?
- Inte riktiga djur naturligtvis, men utöver det ganska fri tolkning.
Njaa TV-tranor har jag ju kikat ett litet tag på, men det har ju liksom inte riktigt blivit av att någon flyttat hem till mig, och inte särskilt många andra djur heller för den delen - jag har ju mina två riktiga vovvar.
Som inte räknas.
Så det här blev verkligen en utmaning!
Det visade sig ganska snart...
..att jag snarare har ett akvarium hemma. Fiskar i alla skepnader och former, främst på textil och
i diverse olika sillgrejer, västkustbo och havsälskare som man är.
Jag kan ju inte visa upp allt, så ser ni här ett par Marianne Westman för Rörstrand. "Sill i Dill" med trälock.
Och liksom dessa små firrar..
...så följer även dessa glasfiskar strömmen. Gamla uppläggningsskålar som vi alltid lagt sill i på jul, påsk och midsommarborden. Tillverkare okänd för mig. Men jag ser dem titt som tätt på loppisar.
- Snälla och söta, eller hur? Men vad det är för firrar förtäljer inte mönstret.. Kanske är det inga snälla sillar, utan pirayor, vem vet?
Turturduvorna bor i mitt linneförråd. Kökshandduken heter "Gratulation" och är designad av Astrid Sampe för Linnelinjen, Almedahls. Hela handduken kan ni se i det här inlägget.
- Men den ena duvan ser ju helt vettskrämd ut..!
- Varför då? Kanske har hon sett nåt som du och jag inte hunnit se?
För, på tal om fåglar...
... - här har vi Marabou-storken!
Som inte längre finns med i Marabous logga, för man kom på att den var en as-ätare. Mmmm...Marabou? inte så aptitligt kanske.. Så han fick snällt flaxa iväg till förmån för Sigvard Bernadottes M-logga. Duvan kan med andra ord vara lugn.
Mer om Marabou Här.
Spela apa gör den här lilla krabaten. Han hänger och dinglar i min ena stringhylla och låtsas som han är Kaj Bojesen-apan.
Jag säger inget, utan ler och låter honom hållas...
...men vi vet egentligen båda att så inte är fallet. Han är någon slags souvenir, inköpt i Danmark.
Men han är så söt när han tttar ner på mig och min laptop från sin string-lian, så han får hänga kvar.
Nääää...!!! Nu är han uppe och klättrar ovanför köksskåpen IGEN!
- När "riviga katten" inte står på hallbyrån och vaktar vår ytterdörr så är han en rackare på att klättra och riva ner grejer! Ystad Metall i stamtavlan till trots!
Här har han ett eget inlägg.
Men i de dunklare hörnena i lägenheten får man passa sig...
... för där lurar ibland farliga saker.
Man vet aldrig vart man härnäst kan stöta på dena sluga orm. Liksom ormen Kaa i Djungeboken sjunger han smekande "- Sov så söööött...slumra in..."
Nej tack, inga fler djur för min del! Jag håller mig nog till mina livs levande hundar, för retro-zoo börjar kännas på tok för läskigt om ni frågar mig!
Selsbo i ett stadigt flöde.
En till. Denna gången hittade jag en kryddburk för nejlikor.
Och jag har tydligen fler på gång via en vän som svänger förbi nån gång under den närmsta tiden.
- Ser fram emot att se vilka kryddor de burkarna är till för. Håller tummarna för nya sorter!
Nu ska vi inte bli långRANDIga...
... för livet, våren, solen och himlans massa annat kom emellan mig och bloggandet de senaste dagarna.
Men snabbt visar jag upp några av de senaste "älsklingarna"; Berså-koppar som jag fick i födelsedagspresent för några veckor sedan och ett kryddset i turkos på teakbricka.
Senapsburk, saltkar och pepparkar.
Och det står Jie Gantofta som signatur under senapsburkens botten.
Jag har sett dessa kryddset i olika storlekar, olika konstellationer och i en rad olika färger, bland annat i rött, på bloggen Retrolux inlägg Här.
Nu tror jag mig även veta namnet på dekoren: "Randi".
- Någon annan som känner igen?
Fyra Kryddor?
Jag har sedan tidigare de två Selsbo kryddburkarna "Ingerfära" och "Kryddpeppar", som jag visade Här, och nu har jag hittat den här, "Fyra Kryddor", så en samling är plötsligt påbörjad!
Jag gillar verkligen stilen på burkarna. Vet att det finns många olika och även lite större burkar, så nu ska jag hålla ögonen öppna efter fler!
Selsbo keramik.
Men vad är då Fyra Kryddor för krydda??
Den kinesiska Fem Kryddor, har man ju hört talas om...
Den innehåller en mix av mald stjärnanis, fänkål, kanel, kryddnejlika och sechuanpeppar.
Sechuanpepparn byts ibland ut mot svartpeppar eller kryddpeppar, men alla kombinationerna ger en härligt mustig kryddblandning som kan föra tankarna till jul lite grann.
Fem Kryddor används till bland annat anka och fläskkött i asiatiska rätter men jag tycker att den även passar jättebra i svenska höst och vinterrätter.
Men FYRA Kryddor?
Jo jag hittade en del varianter... Man kan säga att jag snubblade över en djungel av olika varianter.
Här är den som verkar vara standard:
2 delar mald muskot
2 delar mald vitpeppar
1 del mald kryddpeppar
1 del mald kryddnejlika
Ur Prinsessornas Kokbok.
"Epice Riche", som var Tore Wretmans kryddblandning från tiden då han var källarmästare vid restaurang Riche i Stockholm, är en variant av Fyra Kryddor men med andra proportioner:
1 del mald muskot
2 delar mald vitpeppar
1 del mald kryddpeppar
1 del mald kryddnejlika
..och det finns även en fransk variant, "Quatre Epices", med samma kryddor i andra proportioner, ibland även med ingerfära. Och vidare finns en tunisiskt variant som är lite mer "exotisk" i sin kryddblandning.
Summan av kardemumman?
Fyra Kryddor är helt enkelt en slags allkrydda. Och den finns i flera olika varianter och olika länder.
Här i sverige verkar den anses passa särskilt bra till köttfärsrätter.
Mm, jaa.. Kanske en gammal hederlig köttfärslimpa kryddad med Fyra Kryddor skulle smaka ikväll?
Husmorsfilmer - vilken grej!
- Och det är hur kul som helst att titta på dem och se alla tidstypiska detaljer i filmerna!
Under åren 1952-1976 producerade Husmorsfilm AB dessa upp till en timma långa, informativa reklamfilmer som riktade sig till dåtidens husmödrar och visades på dagtid runtom i landets biografer.
De innehöll flera olika kortare filmer med bland annat reklam för olika hushållstekniska produkter, hushålls- och städtips, recept, inredning, hälsoinformation och modevisningar - allt som kunde intressera en husmoder!
Men de marknadförde inta bara produkter, utan även den nya tidens ideologi.
Gratis film var i början tillräckligt för att locka dit hemmafruarna; man kunde gå och handla, och sedan slinka in på en biograf för att uppdateras om det senaste.
En del som är uppväxta på 50 eller 60-talet kanske kommer ihåg hur de följde med sin mamma på en sån filmvisning.
Först ut var ICA Kuriren´s uppfostrande och moraliserande "Fru Plotter och Fru Planér", 1951.
Filmen ingick i ett program med 7 stycken olika kortfilmer och visar en slarvig och slösaktig husfru som aldrig planerar sina inköp och därmed får ränna till affären titt som tätt för att småhandla, och en sparsam fru som noggrant inventerar skafferiet, storhandlar och fyller i beställningsblock allteftersom varorna tar slut . Därmed har hon både ordning och reda hemma samt är mer ekonomisk med sin hushållskassa.
För att markera att fru Plotter är en allmänt tvivelaktig person, används en rad mer eller mindre subtila medel: Speakern talar ironiskt mot och om henne och Plotters röst görs av en man, vilket ger något främmande över henne.
När hon först syns i bild spelas jazzmusik, som av många förknippades med lössläppt dans. Håret är utslaget och hon är fåfäng; innan hon går ner till affären ställer hon sig framför spegeln och piffar sig. Hennes läppar är målade och hennes klänning helt enligt mode.
Fru Planér däremot bär ett gulligt förkläde med volanger, håret är uppsatt, är mer kyskt klädd med halsringningen ända upp på halsen och kring sig har hon två välartade barn. En kvinnoröst hörs nu som speaker.
(Klicka på bilderna för att länkas till Sfi och de roliga Husmorsfilmerna)
Hösten 1958.
I takt med tidens gång förändrades filmerna. De blev kortare, mer färgsprakande och efterkrigstidens moraliserande och uppfostrande övergick snart i 50-talets folkhemsoptimism.
En vanligt förekommande scen var en manlig expert klädd i vit rock som demonstrerade den aktuella vara inför en ofta aktiv och rationell medelklasskvinna i åldern 25-35, vars liv underlättades betydligt av den förevisade varan.
Våren 1963.
Det första klippet, om dofter, är så himla underhållande!
" - Jaha, här är dom förtjusta i kålsoppa..!"
Och kolla in detaljerna i hemmet...!
Klädseln och frisyrerna blir med tiden elegantare. Nu kan det till och med vara ett charmigt inslag om kvinnan är livsbejakande och fåfäng, har en fäbless för det materialistiska och inte har full koll på ekonomin - hushållet fungerar ändå tack vare bättre ekonomi och moderna produkter. Och filmernas råd, tips och recept hjälper damerna på traven och husfriden får råda.
En snyggt dukad middag slängs ihop i ett nafs med hjälp av de nya halvfabrikaten och hushållsprodukterna!
Lättsamma och humoristiska tog dom sig sedan längre in i 1960-talet, då man började ifrågasätta och de vänsterpolitiska rörelserna hade inflytande . Man tvingas nu förklara det som tidigare var självklart, till exempel könsrollerna.
Man upptäcker även att det finns fler köpstarka familjemedlemmar. Husmödrarna uppmanas nu även att ta med sig maken till filmvisningarna, - och varför finns det inte "Husfarsfilmer"? är en fråga som dyker upp.
Undomsfilmer och Ungdamsfilmer riktar sig till tonåringarna.
Våren 1966.
- Häftiga 60-talskläder!
Hösten 1971.
- Jajamen, nu har det blivit brunt och stormönstrat minsann!
1976 visades den sista Husmorsfilmen.
Sedan slutet av 60-talet hade televisionen mer och mer tagit över filmernas upplysande funktion och gjort film till vardagsmat. Hemmafruarna blev allt färre och yrkeskvinnorna hade inte tid att gå på bio på dagstid.
Filmforskaren Tytti Soila har noterat att husmorsfilmerna försvann ungefär samtidigt med folkhemstanken, vilket kanske inte är någon tillfällighet. Både Husmor och Husfar försvann med tiden ur folkmedvetandet, och ersattes av vanligt folk.
Husmorsfilmer - jag kan titta hur mycket som helst!
Källor: Wikipedia, Nationalencyklopedin, ICA.se, sfi.se (Svensk Filmdatabas), filmarkivet.se, Tidskrift.nu, Centrum för Näringslivshistoria.
Kvällsläsningen är här!
...för RETRO nummer fyra damp ner i brevlådan!
Men jag kunde ju inte hålla mig, en hastig bläddring och snabb-titt fick det ju bli...
..och kollade in mina bestick..
..och vickningsbestick.
Resten sparar jag tills ikväll!
Uppdatering: Stolar, stolar & åter stolar
"Som ett fjun så lätt!" sa reklamen med svenska Miss Universum 1955, fröken Hillevi Rombin.
Här håller hon upp en Fanettstol av modellen T55, designad av Ilmari Tapiovaara.
Fler annonser med produkter från Edsbyverken.
Bilderna och info är lånade från S:t Olofs blogg om Retro o Antikt.
1949. Första pinnstolen i Fanettserien. Ritad av Lennart Karlstorp, som kom på idén med formpressad sits. Tapiovaara kom in i bilden först 1955.
Brickstolen.
Taburett.
I tidningen RETRO´s sommarnummer 2011 fanns en artikel om pinnstolar där man beskriver Fanett.
Som jag skrev i slutet av februari, i ett inlägg Här, så fick karln i huset diagnosen allergisk mot vissa pälssorter så mina egenhändigt fårskinnsomklädda 60-talsstolar i teak fick tråkigt nog adopteras bort. Jag bestämde mig i mitt sorgearbete för att då skulle det bannemej inte vara annat än Fanett som skulle ersätta de andra stolarna!
Ganska snabbt hittade jag fyra stycken men jag har ett långt bord med plats för sex personer, och behövde därmed två till. Och väntan kunde bli lång, det visste jag, för stolarna är ju väldigt populära och priserna kan därmed bli löjligt höga.
Fint brännmärkta under sitsen var de också!
Jag hade ju sedan innan en i hallen men eftersom han passade så himla bra där så ville jag ju inte flytta på honom...
Och jag letade och letade...
Så när jag äntligen fick se två stycken Fanett + en pall ståendes på en loppis för en billig peng så slog jag till, även om det inte var av den stolmodellen jag egentligen letade efter.
Och tur att jag gjorde det för jag har inte sett någon mer på varken loppis eller på annons här i krokarna.
- Se så tjusigt de står uppradade längst bordskanten!
Mina fyra bordsstolar och den i hallen var av modellen T55...
..och de två jag hittade nu var av modellen T65 - den senare varianten, som har något smalare sits och sju ryggpinnar istället för sex, i ett litet högre ryggstöd. Även de brännmärkta undertill.
Och här ser ni de olika Edsbyverkenmodellerna som nu bor hemma hos mig.
Från vänster: pallen Taburett, Fanett T55 och Fanett T6.
Lösningen blev således:
Hallstolen T55 fick flytta in i köket så att bordet nu har fem stycken T55 och en T65.
Och den andra T65 står nu i hallen.
Det var en lösning som herrn i huset själv föreslog. T65 har en högre rygg och den var bra mycket bekvämare än de lägre T55 för en karl i hans storlek.
Och uppblandad med alla de andra T55-stolarna så syns det knappt att ryggstödet är aningen högre på hans stol.
Pallen Taburett får numera hänga med telefonhyllan i ena hörnet i hallen. De håller varandra sällskap medans de väntar. "- Åh, när ska de ta tag i tapetserandet och ge oss vår 50-talstapet??"
- Ajajaj.. ja nu har vi dragit ut på det bra länge. Tapeten ligger ju faktist i garderoben och väntar...
..och undrar varför hon inte har fått komma på plats ännu - hon kommer ju förvandla hallen till tidstypiskt femtiotal ju! Så kan teakmöbler, funkishatthylla, Taburett och Fanett få komma till sin rätt!
Och ja, hon har rätt.. det är verkligen long overdue...
En logga och somriga barndomsassociationer
Bakpulver, gelatinpulver och vanillinsocker i gamla plåtburkar med lock av plast. De är så glada och färgsprakande där de står i hyllan ovanför spisen...
...och till och med baksidorna av burkarna är fina! Bakpulverburken bjuder på sockerkaksrecept.
Men min favoritdel på hela burken finner man undertill...
...där prislappen nätt och jämt sitter kvar.
Men det är inte priset som knockar mina sockar, utan den gamla loggan som med sin evighetskringla tar mig tillbaka till barndomen en sekund.
KF Kooperativa Förbundets logotyp 1967 till 1995.
1956 blev Domus det gemensamma namnet på varuhusen inom Konsumentkooperationen.
Men för mig betyder den här loggan som sagt något helt annat. Det är en barndomsassociation.
Den betyder stunder ur min barndom.
Att handla med mamma i affären i backen och få klättra i och åka i kundvagnen.
Att få fika efteråt på Domus-fiket. Mazarin och Loranga med två röda, smala sugrör i glasflaskan och utsikt över stan.
Det är soligt och varmt ute men svalt inne i affären som bär skylten med kringlan på.
Utanför fönstret är det sommar i den lilla västkuststaden vid havet.
Det är de bilderna som dyker upp i min inre syn när jag ser Domusloggan.
Barndomsminnen från en tid i en liten småstadsidyll innan vi flyttade hem till min mammas älskade hemstad och jag fick bli Göteborgare.
De där små, små stunderna. Då till synes tämligen obetydande men så här i efterhand åh så betydelsefulla. Tillräckligt för att minnas dem.
Jag älskar att lyfta på den burken och titta på den där lilla prislappen..
Och vad kan vara bättre än ett loppisfynd som kan erbjuda nåt sånt?
Mazarin och Loranga.
Nostalgi på burk.
En alldeles personlig upplevelse, för bara mig.
Har ni några sådana saker hemma? Som får er att tänka tillbaka på stunder i barndomen?
Bloggutmaning: Tidstypiska familjefoton, 50-tal till 70-tal
Kul utmaning tycker jag, och vilken tur att jag råkar ha ett av mammas gamla fotoalbum liggande här hemma! Så en stor del av det här inlägget blir som en liten hyllning till henne.
Min vackra mor, min allra bästa vän.
Mamma, som är 40-talist, är född och uppvuxen i Göteborg och började i skolan 1951.
Ungdomens glada dagar spenderades sedan i slutet av 50-talet och under 60-talet.
År 1951. 1:a klass, Utbynässkolan.
1952. 2:a klass, Nylöseskolan.
1953. 3:e klass.
Utflykt i 4:e klass.
1956. Samma klassrum i 6:e klass.
Utflykt till Marstrand med klassen.
1958. Maskerad i 8:e klass. Min mamma är utklädd till katt i en dräkt som hon sytt själv.
- Illustrationerna som mamma dekorerade fotoalbumets sidor med under 50 och 60-talet är så himla charmiga och jag älskar dem!
År 1959. Här ser vi några av mammas vänninor och snyggaste killgänget i kvarteret!
Den senare bilden är tagen vid vattentornet i Kortedala - Göteborgs första "satellitstad".
1960. Mamma börjar jobba på ESSGE Konfektion i Gårda, Göteborg.
Mamma, andra från vänster.
Mamma, tredje från vänster.
Luciafirande och julfest på ESSGE Konfektion, och mamma är med i Luciatåget.
Här sitter hon bredvid sin kollega och vännina Hervor och fikar. - Är det en Melittakanna som syns i bild?
Sedan är det dags för avtackning av Direktören och inför det hinner mamma svida om.
I översta bilden ser man henne nere i högra hörnet. Hon hinner precis få på sig sitt klippsörhänge innan avtackningen skall börja.
- Vilken tur att hon hann!
Och därefter fortsätter festen och flickorna dricker vin. Det är rena rama "Mad Men"!
Fru Bengtsson nöjer sig med en kopp kaffe.
1961 och våren är här. Det är dags för möhippa!
Det är Hervor som skall gifta sig.
Kameran lämnas kvar hemma denna kväll så vi får aldrig veta hur vilt det gick till.
Men vi behöver nog inte oroa oss. Töserna på ESSGE Konfektion var fina flickor.
Och bröllopsbilderna fick vi heller aldrig se, för kameran... ja, den låg fortfarande hemma!
Men tackkortet finns ju alltid kvar!
Så har det tillsist blivit sommar, och den spenderas till stor del vid havet.
Här med kollegan, och vänninan, Eva.
- Kolla baddräkten! Hur snygg som helst!
Sedan lunkar året på och vips har det blivit sommar igen!
1962. Mamma fotar syrenerna i Kjells trädgård och utflykter till stranden.
Så kommer hösten.
1963. Fest hemma hos Peter.
Mamma i vit spetstopp.
Höstmaskerad!
Mamma har i sista minuten slängt ihop en fé-dräkt av det hon hade hemma.
Hemma hos en väninna.
Hos fotografen, 1963.
Hos fotografen, 1964.
På bröllop, 1964.
Close up på kläderna!
Och ett tackkort.
Höst 1965. Kungsbacka, vid havet.
Mamma som brud 1965.
Året efter kom min bror till världen och några år senare min syster.
I slutet av sjuttiotalet kom jag till världen, men de bilderna får ett helt eget inlägg, ett 70-talsinlägg, någon annan gång.
Här ser ni min svärfar i 50-talets vintriga Skövde.
Och svärmor i tidsenliga kläder, 1967.
Hon kom från dåvarande Jugoslavien (nuvarande Kroatien) till Sverige i mitten av sextiotalet.
Bilden är tagen på en sommarsemester i Jugoslavien, och som ni ser så har de bilat ner.
- Precis som de fortfarande gör än idag.
- Nä, dags att börja fundera över vart 70-talsbilderna kan ligga nånstans!
Retro Badrum?
Det är förvaring för badrum, och där hade den säkert gjort sig bäst, men kan ju användas i andra rum också, kanske till och med i köket.
Eftersom vårt någorlunda moderna badrum är bortom all räddning för att kunna få en retro stil så är det inte ens lönt att ge sig på ett försök, så den här skönheten skall få bli snygg förvaring på insidan av mina garderobsdörrar.
Massor av fickor och en retrokänsla så det hamnar väl under kategorin "Nyretro"?
Nyretro är ett ord jag ofta använder för det som är nyproducerat men har har ett formspråk eller känsla av retro. Trodde tidigare att jag var ensam om att använda det ordet men tydligen inte, det verkar vara fler bloggare som använder det.
Och egentligen är det ju lite motsägelsefullt för retro syftar ju egentligen på något äldre, dock inte tillräckligt gammalt för att kallas antik, om jag förstått det hela rätt.
Här kommer förklaring från wikipedia:
"Retro (franska rétro, från rétrospectif, bakåtblickande, ytterst från latin) syftar på att inpireras av eller intressera sig för en tidigare eras trender, moden eller teknologi. Man talar till exempel om retromode, retroanu, retrobilar och retrodatorer. Den som gillar det som är retro kallas för "retrofil", och behöver inte själv ha varit med om den tid som favoriseras. När ett flygbolag har ett flygplan målat enligt gammal grafisk profil kallas det retrojet.
Inom mode syftar retro framförallt på produkter som varit moderna, trendiga eller som tillverkats i en stil som kan härledas till en specifik period, men som inte nödvändigtvis är av bättre kvalitet eller av dyrare tillverkning. En del produkter kan vara såväl Retro som Vintage, beroende på i vilket sammanhang det ses. Om det rör sig om äldre enskilda plagg av bättre produktion eller Haute Couture, används hellre termen vintage. Tyvärr har auktionssidan Tradera ibland medverkat till att förståelsen för skillnaden av begreppen har suddats ut.
Nytillverkade varor som inspirererats av en tidigare era kallas Repro, dvs, reproducerade produkter, i gammal stil; i modern tappning.Mode:
Inom modet började retrotrender göra sig gällande särskilt från omkring 1990. Flera faktorer har bidragit till detta. Retromodet ligger i linje med ökad individualism. Förklädet har fått en renässans som ett resultat av retrotrenden. Ibland används begreppet retro synonymt med vintage eller repro . Medan repro-klädesplagg syftar på nyproducerade plagg i en stil inspirerad av tidigare tidsperiod (tex 60-talet) syftar emellertid orden retro och vintage på kläder som faktiskt är tillverkade under den specifika tidsperioden."
Jasså, på det viset?
Sagt och gjort - jag döper härmed om min kategori "Nyretro" till "Repro", för det känns mer logiskt, och rätt ska ju vara rätt. - Nu måste jag bara lära mig att säga "repro" och inte "nyretro" om repro-grejer!
Men åter till badrummet - hur lätt är det egentligen att få till ett retro badrum??
Om något har renoverats om i de flesta hus så är det väl ändå badrummen? 50, 60 och 70-talskök finns ju ofta kvar i de gamla folkhemmen, men badrum...?
Hur har ni det i era badrum, alla "retrofiler"??
Har ni lyckats omvandla (eller bevara?) era badrum ett retro badrum?
Att sådant smått..
..kan sätta ett sånt léende på läpparna!
Gamla korkar av plast till läsk- och ölflaskor hittade jag långt ner i en av mammas lådor.
Bortglömda låg de i ett hörn och det var nog bra länge sedan de kommit till användning när glasflaskorna allt mer sällan kommer över tröskeln till hemmet.
Det är något med dem som gör mig glad!
GLAD PÅSK!
..önskar jag er alla, med en dubbel dos Stig Lindberg.
- Hoppas ni får en härlig påskafton!
Långfredag...
Jo, så upplevde nog många den här dagen. Långfredagen skulle vara en "långtråkig" dag då stillhet skulle råda och man skulle tänka på Jesu korsfästelse och hans lidande.
Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. Affärer, restauranger och danslokaler var därför stängda. I och med detta blev dagen stillsam och långtråkig vare sig man ville eller inte och Sveriges Radio spelade bara psalmer, aldrig pop eller rock.
Än idag är det mycket som hålls stängt runtom i sverige.
Påskstilleben; ett par påskliljor i en liten gul Solflaska och ett gammalt påskkort.
- Och hade det varit 60-tal idag så hade man kunnat skatta sig lycklig att man hunnit norpa åt sig en bukett påskliljor innan affären stängde igår!
